Nu har det jag har befarat just bekräftats.
Sam är snäll och en mycket glad bebis för det mesta MEN han är sjukt envis! Inte så konstigt egentligen eftersom han har två mycket envisa föräldrar på många sätt..
I alla fall, för det mesta får ju han som han vill, hur blev det så?
Och då är det inga som helst problem, världens goaste bebis.
Men inatt var han inte särskilt go alls faktiskt.
Han har sakta men säkert "lurat" oss, låter konstigt men det ÄR så! Han vet precis vår smarta unge. Envis och smart, puh!
Han vaknar alltid samma tid på natten, i början trodde jag att han var hungrig men näää icke.
Men han tycktes inte vilja somna om riktigt, han gnydde och vred sig.
Mina mammakänslor tog över " min stackars stackars lilla bebis, han drömmer säkert mardrömmar" och plötsligt är vi där vi är nu:
Sam vaknar, jag pussar på honom och lägger honom mellan oss i våran säng där jag myser med honom, nynnar lite osv.
Ja hur kunde jag inte märka detta övertag?
Nu får vi aldrig sova en hel natt för han har ju lärt sig detta!
Inatt fick jag en aha upplevelse.
Varje kväll lägger vi honom i hans spjälsäng med snutte och tutte. Han somnar utan några som helst problem för vi har varit bestämda med att då är det sovdags.
Varför skulle det inte funka lika bra på natten när han vaknar?
Så jag tog kampen och lyfte tillbaka honom till hans säng.
Shit pommefrites med mycket fett!!
Totalt vansinnig och en hel timme gallskrikande fick mig att svettas floder.
Svag var jag som Frodo i sagan om ringen.
Men jag lyckades och han somnade!
Nu är det bara att klara kampen inatt igen.. puh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar