Det är inte sant!

Jag är förkyld! IGEN. Näsan är nu inte bara graviditetstäppt utan även täppt av snor och nu för inte näsan någon som helst betydelse förutom att göra livet surt för mig.
Öronen kliar, halsen gör ont och huvudet dunkar. Så natten kändes oändlig.
Jag låg vaken och tyckte otroligt synd om mig själv så när jag vände mig från sida till sida och värken stötte till i höfter, ljumskar och rygg också så började jag gråta floder och när hormonerna väl börjat flöda fritt så tar det tid att få ordning på dom..
Snyftande till slut somnade jag.
Till råga på allt blödde jag ner min kudde med näsblod när jag vaknade igen.
Livet leker!!

38+0

v. 38 + 0 idag, alltså går vi in i v. 39!

" Det är som en tickande bomb" fick jag höra här om dagen. Och jaa det är verkligen sant.

I min mage ligger det en färdig bebis på ca 3200 gram och är ca 50 cm lång. Bebisen är nu redo för ett liv utanför livmodern.

Det är oklart om vad som sätter igång en förlossning men forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Att graviditetslängden finns i barnets arvsanlag. Det anlaget har bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj.

Woho! när jag var beräknad behagade jag inte komma ut.. inte ens förrän två veckor senare dessutom. Jag får nog redan nu ta ett allvarligt snack med våran bebis, för vi måste kunna förhandla om detta.

Spännande, spännande

Nu är förarbetet klart! Och idag inväntar vi proffshjälp Janne himself. Spännande spännande!

Min mormor kommer också som syhjälp, det behövs sys upp gardiner, och jag är inte ämnad att sy. Inte ens i rak linje.. till och med än mindre då..
Jag fick nästan IG i syslöjden på högstadiet för jag inte hade sytt något på hela terminen, bara knåpat på ett armband som innefattade ståltråd och tjock tråd, som tur var kunde inte min lärare annat än att ge mig ett godkännande eftersom hon inte heller hade uppmuntrat mig till att göra något annat. Den dagen när jag klev in i syslöjdsalen insåg hon att det var hopplöst. Tack tack! Ska bara tillägga att jag annars, i andra ämnen, var en mycket tillgiven och duktig elev... ;)

Igår hade vi en riktig unnardag, jag startade upp dagen med att sätta mig på salong Nails and beuty vid gamla torget i Mariestad. Vad är mer lyx än att få sitta och få naglarna filade och händerna insmorda? Inget. Och ett par snygga naglar på mina svullofingar är pricken över i.
Sedan åkte jag, P och Mangan (som är nyss hemkommen från thailand..FUSK!) till Kinnekullegården på lunchbuffé. Dom har verkligen allt och det är supergott. Jag rekommenderar dock att inte ta den branta vägen upp till kullen för det resulterar i att man får pulsa genom en skidbacke för att komma fram. Vilket inte var optimalt höggravid och utsvulten i snöblåsten. Då kan jag tillägga att jag redan hade haft flera mindre irriterade utbrott om när vi igentligen var framme, för det kändes som en evighet att komma dit. MEN då fick jag tillslut den underbart goda maten i överflöd och kunde med gott mod pulsa tillbaka över skidbacken till bilen.

Den här dagen avslutade jag med Andrea på VIP kväll på babyproffsen, vi åkte dit med stora förhoppningar om alla dess möjliga reor och drömmar om ett massa handlande. Dock blev vi besvikna. Men jag handlade i alla fall en jättefin laban babyfilt som jag ska ha i skötväskan. Och fick HELA 10 % rabatt!
Sedan köpte jag en stor påse med godis och kröp upp hos P i soffan.. "jag har saknat dig.." säger jag finurligt. Till svar får jag " Du var på babyproffsen MED en kompis.. MED mitt kort.. Skulle inte tro det.."

Jag förstår inte vad han menar... ;)

Sluttråkat för idag.

Jag har fått lära mig idag att god sömn ger mycket energi vilket bidrar till att man blir otroligt rastlös när man bara går hemma. Så efter att ha klagat för både mamma och P bestämde jag mig för att om jag nu har så förbaskat tråkigt så får jag väl pyssla! och äta..

Så jag strök dom nytvättade bebislakanen och bäddade. Det var ett arbete för sig.. fint blev det!

Och pysslade med bebisboken och läste! Vad är inte mer tidskrävande än läsning? Boken " I huvudet på din bebis" är by the way en toppenbok och man lär sig massor. Jag fick den via prenumerationen på tidningen vi föräldrar. Går man med i familjeliv.se så får man många bra erbjudanden!

Vilka kläder ska man ta med till BB? De som kommer vara alldeles för stora.. Varför inte passa på att faktiskt njuta av den här tiden, känna längtan. För man har en tedens att glömma det. Eller JAG har det..

Igår kom Carro med hemmabakta bullar! MUMS. Ska jag vänta tills någon kommer på fika? Skulle inte tro det! Jag har mumsat bullar hela dan!! Ska bara gömma den tomma burken tills P kommer hem.. Om inte annat ska jag distrahera honom med färdiglagad mat när han kommer hem.

Precis det man vill höra

Jag har haft en härlig sovmorgon! skönt. Och solen lyser idag också!!
När jag väl kom ner och satte mig vid datorn och kollade min hotmail så möts jag av ett mail från pampers (jag har givetvis gått med i alla grupper och hemsidor som finns..) med den här texten:

" Du har nått graviditetens slut och snart kommer du vara en stolt mamma som håller ditt söta, nyfödda barn i famnen. Förlossningen kanske just nu känns som ett stort hinder på väg mot den efterlängtade stunden då du håller ditt barn. Men oroa dig inte i onödan! Du är utrustad med en fantastisk kropp som kommer att veta exakt vad den ska göra (även om inte du vet det!), och du kommer att assisteras av sjukvårdspersonal som är experter på barnafödande. All nervositet kommer att försvinna och ersättas med styrka och beslutsamhet. Du kommer att häpna över hur bra du klarar av allting när de biologiska instinkterna tar över. Kom ihåg att hålla dig lugn och vara öppen för allt, vad som än händer. Lita på dig själv så kommer allt att gå bra! "

Är detta inte precis det man behöver höra just nu?

Ny härlig dag!

Härligt att solen lyser strålande ute idag också! Det får en att hålla modet uppe.
Imorse vaknade jag redan klockan åtta med en slemklump i halsen, i alla fall så kändes det så för jag är så extremt svullen i slemhinnorna och tydligen var jag ganska storsnarkande också för jag när jag tittade upp mötte jag en arg blick ifrån min underbara sambo, förstår inte vad han gnäller över, det är ju JAG som inte får luft.
På med morgonrocken som glipar kraftigt vid naveln så jag visar hela hängbuken för min rökande granne mitt emot när jag kommer allt annat än smygande ner för trappan ut i köket, men vad gör det? MAT.
Tänk att så självklara och lätta saker som man annars gör i vardagen utan att tänka, nu inte är alls lika enkelt, det tog mig en timme efter frukosten att ens orka in i duschen! Men nu är det i alla fall gjort, nu ska jag bara samla kraft att ta på mig kläder också.
Min bror kommer med bussen vid tolv och då ska vi åka till Lyrestad och ska tigga fika hos min farmor. GOTT!

Kisseprov.

Med helt underbart väder ute startade vi upp dagen med ett mvc besök i förmiddags, allt var bra och mitt sf mått fortsätter att planas ut, huvudet är fortfarande ruckbart men inte helt rörligt så bebisen får nog anstränga sig ordentligt för att kunna vända sig.
Under min graviditet har jag haft tre urinvägsinfektioner, inte så kul! Och nu när det närmar sig förlossningen så vill man ju kolla igen (fast man inte har några symtom) för det är inte bra att ha urinvägsinfektion när man föder för bebisen kan få en infektion då.
Så sagt och gjort så beslöt vi att jag skulle kissa i en burk och vi skulle kolla en sticka som kan visa direkt om det finns tecken på urinvägsinfektion och då skickar man in ett rör så man ser vad det är för bakterier så man vet vad man ska behandla.
I alla fall, inne på toaletten började jag ångra mig när jag insåg hur tjock och klumpig jag faktiskt har blivit (behövde jag en påminnelse om det?) och hur den där burken måste ha krympt?! Så med stövlarna spridda på golvet och byxorna vid fotknölarna och en lutande ställning framåt över toastolen försökte jag pricka burken.. sneglande på dörren givetvis för jag kunde inte minnas att jag låste dörren?
Till slut mycket nöjd med sinande urin och en del missande hade jag lyckats få i några droppar i burken trots allt.
Efter detta gympass visade det sig att stickan såg bra ut och jag slipper ännu en antibiotikakur, skönt! Man blir otroligt illamående av det där.
Sedan begav vi oss till den stora staden och lunchade och unnade oss en kort promenad vid hamnen, idag får man faktiskt vårkänslor! Strålande sol och kvittrande fåglar, våren är nog trots allt på väg.

Förvärkar

Jag blev helt chockad när jag tittade ut imorse, allvarligt! Jag minns inte att jag har varit såhär insnöad förut. Utanför dörren väntade en vall med en meter hög snö.
Tur att vi ändå har något att pyssla med, vi ska ju tapetsera om!
Så idag har vi kört igång med att riva bort lös tapet.. eller hrm P har i alla fall det. Jag har pillat lite, suttit, pillat lite till.. ja alltså inte så mycket.

Jag har börjat få förvärkar, men det tog en liten stund och en del runtfrågande innan jag insåg det. Det är en väldigt skum känsla, man får en olustig smärta i ljumskar och nedre delen av magen. Lite som mensvärk men värre och så blir i alla fall jag lätt illamående. Första gången jag kände av det trodde jag direkt att jag höll på att bli magsjuk eller matförgiftad och började gå igenom allt jag hade ätit. Sen gick det plötsligt över.. Tänk att det snart tittar ut en liten bebis, det blir verkligare och verkligare.

Packa BB väskan.

Jag har börjat fundera på vad man ska ta med i BB väskan, det börjar ju faktiskt närma sig och det kanske är dags att börja packa den?
I alla fall känns det lite konstigt för mig att packa redan nu då jag alltid packar i absolut sista stund och det brukar bli jättebra!
Man kan ju tycka att det inte ska behöva vara så svårt, men hur stor väska ska man ha? Man ska ju faktiskt inte flytta in på BB.
Så nu när man står här och funderar på vad jag redan nu kan packa så är det löjligt svårt, trots alla listor, stora som små på hemsidor och i gravidtidningar så står man ändå handfallen. (Vilka bekymmer jag har!!)
Kläder till mig, jag har ju ytterst få plagg jag kan använda i nuläget så dom kan jag ju inte packa..och jag tror inte att jag kommer i mina vanliga byxor direkt efterråt för det är ju lite väl önsketänkande.. Blöjor, amningskupor, bindor? finns väl där?
Fika? Ska jag packa ner en chokladkaka redan nu? nää skulle inte tro det.
Hygienartiklar? Jag vill nog använda min tandborste tills vidare..
Äsch allvarligt, hur snabbt tror man att en förlossning drar igång? Jag är ju förstföderska, det är ju inte som på tv, att man plötsligt på fem minuter har krystvärkar.
Jag kan nog trots allt packa i sista stund eller i alla fall när jag inser att det är på gång...?

Tapetsering

Vi trivs jättebra i radhuset och det är verkligen i toppskick men ändå började vi leka med tanken att göra om i sovrummet, jaaa och snart ville vi ju göra det så snart som möjligt... innan bebisankomsten.
Så när familjerådgivningsföreläsningen blev "inställd" åkte vi ner till wetterbergs färg och började titta på tapeter.

Först var vi insnöade på lila som fondtapet.. men det var NÅGON häromdagen som sa att det är bara gravida och psykiskt instabila som har en förkärlek för lila. Inte för att det ändrade min inställning men jösses vad mycket snygga tapeter det finns!

Så det slutade med prover på alla möjliga.. randiga, mönstriga och flera olika färger.

Det blir mycket intressant att välja.

Annars har jag inte gjort något vettigt förutom att hänga upp tvätten..och när jag stod där inne och nynnande så fick jag syn på vågen.

Jag har sagt till mig själv att det är fullständigt onödigt att hålla på att väga sig för man mår ju bara dåligt av det ändå! Men nu stod den ju där.. och plötsligt stod jag på den.

Då fick jag den mycket roliga nyheten att jag har gått upp ytterligare 2,6 kilo.

Jaha alltså 22,6 kilo so far.. blä.

Argt putta jag undan den och konstaterade att igentligen borde den få flytta till tippen, varför har man en våg för?! Den har lika hög existensvärde som en fästing - NADA.

Sjuk dröm

Det är tur att jag sov så bra förra natten... för natten som var fick jag lida för att jag var ute och gick, det känns som att mitt hjärta har bosatt sig i mitt blygben och varje gång det slår så går det en elak ilning genom mitt bäcken.
Så jag har sovit kasst, antagligen P också..för det har gjort ont konstant inte bara vid vändning som by the way betydde att jag fick vända i fem etapper från sida till sida.
Barnmorskan som uppmuntrar så till promenader, men när det inte går??
Jag får ta och simma lite mer istället.

I alla fall så somna jag till slut när det började ljusna ute och då drömde jag givetvis en jättesjuk dröm om att min bror hade dött.
Han låg i en öppen kista i en jätteliten kyrka (som på film..med dimma och hela fadderullan) och jag skulle gå in och titta på honom. På ett konstlat sätt så var jag inte minsta ledsen för jag visste att han måste fejka!
Så när jag stod där vid kistan så såg han sovande ut och jag log, när som helst öppnar han ögonen och börjar tjafsa med mig envist.. men det gjorde han inte. Då kom mamma och min styvpappa in. Dom var inte heller ledsna (och här kommer det riktigt sjuka..). Vi stänger locket och börjar diskutera att vi ville att min bror från och med nu skulle heta Jenny genom hela begravnings cermonin.. så vi döper om honom.
Plötsligt så öppnas locket och min bror sitter där och tittar på oss argt och säger "ni måste skämta med mig?".
Hur kan man drömma något sånt? Någon som kan tyda sånt här? Det var så himla verkligt dessutom.

Nu ska jag ta och laga mat att skämma bort min man med.

Trycksår!

Eftersom jag har så otroligt innehållsrika dagar nu när man bara går hemma och väntar (denna eviga väntan..), så har jag blivit totalt beroende av att spela! Spela sims på wii och farmville på facebook..
Klockan är nu tolv och jag sitter forfarande framför datorn och P har gått och lagt sig, jag som alltid vill lägga mig samtidigt som honom.
Jag får trycksår snart på rumpan!
Tur att jag varit ute lite idag.

Promenad

Inatt har jag sovit från ca klockan tolv till klockan åtta! Helt otroligt, jag minns inte ens senast jag sov så länge i sträck..
Och så vaknade jag med en strålande sol utanför och då bestämde jag att idag måste jag bara komma ut! Så jag messade Andrea och hon gjorde mig gärna sällskap så nu har vi varit ute och gått.. inte så långt och inte så snabbt men vad härligt med frisk luft!
Fysiskt mår jag inte bättre (kroppen värker överallt..) men psykiskt mår jag toppen!
Nu är vi i v 36 + 2 dagar. I slutet på den här veckan så säger man att man är fullt gången, alltså i magen ligger det en färdig liten bebis och i praktiken skulle jag kunna föda när som helst.
Men det tror jag inte.. en marsbebis tror jag allt att det blir. Eller?
Vi är redo, h*n får gärna komma ut.. som P säger.

Glad alla hjärtans dag!

Vi hade verkligen en toppen alla hjärtansdag!
Med räkor,vin (alkoholfri cider för mig..) och vitlöksbröd följande av ett varmt bad med rosa skum och små rosa hjärtan som P hade fixat åt mig, jag älskar rosa!
Helt otroligt att vi lyckades för plats i badkaret bägge två men det kan bero på att P offrade sig med en sittande ställning med kranen i ryggen samtidigt som han öste varmt vatten över min mage så den inte blev kall och serverade mig melon så jag slapp sätta mig upp.
I alla fall va det mysigt, vilket kompenserar mitt nya illröda horn som har växt ut i min panna, har aldrig haft så mycket finnar som sen jag blev gravid.. men det kan ju bero på den mycket ökade chokladintagningen..
Nu väntar jag på Fia som kommer med fika till mig.. och jag har just anfallit min nya röda vän med Mary kays concealer (den bästa!) i hela tre lager så nu lyser den i alla fall inte röd längre..

Bio

Filmen Farsan var kul men mest skrattade jag åt en kvinna eller en man som satt på andra sidan av biosalongen och hon.. eller han (för det var svårt att avgöra..) skrattade hejdlöst roligt och hela tiden när ingen annan skrattade och det inte var något som var roligt i filmen.
I alla fall så förgyllde det verkligen filmen och dess charm...
Nu sitter jag uppkrupen i soffan med världens ryggvärk och massor med myrkryp i benen. Tur att jag har P som har skämt bort mig med massage och ryggkliande, så nu ser jag fram emot en mysig morgondag..

Jag tänker skina!

Nu har jag just varit nere i stan för att införskaffa lite saker för imorgon då det ju är alla hjärtans dag! Och vår första dessutom.. så då måste man ju få mysa till det lite.. Jag har inte planerat något invecklat men det är ju tanken som räknas.
I morse vaknade jag hungrig som vanligt och kom ur sängen i tid, det är ju ett plus. Idag ska vi på bio, så istället för att dra på mig dom vanliga mjukisbrallorna som jag bor i nu för tiden tänkte jag att det måste ju finnas något NÅGOT annat som jag kan få på mig och få känna mig lite fin..
Efter frukost och dusch började den svettiga kampen med att få på sig något annat.. jeansen gick till knäna, så det gick alltså inget bra.. och nu ser min garderob ut som ett bombnedslag och jag känner mig verkligen inte finare precis.
En timme senare framför spegeln suckandes, sa jag högt och argt till mig själv "nu ger jag upp" och som ett litet barn gick jag upp för trappan så hårt jag kunde och drog på mig mina mjukisbrallor. Det är bara att acceptera mitt öde! Så nu tänker jag unna mig en massa lyx med fina naglar, fixa frisyren och lägga en toppen make up, för iklädd mina träliga mjukisbrallor tänker jag skina!

Shopping

Via Helena så har jag hittat en superrolig shoppingsida: http://www.egetrum.se/ ! Den måste ni som har barn eller väntar barn kolla in men jag varnar för oanad shoppingsug som genast infinner sig..

Förlossningsplan

Eftersom jag har haft en tedens att vakna mitt i natten och vara jättehungrig så beslöt jag mig för att ha en banan vid sängen så att jag slipper gå upp och ändå kan somna om belåten då bananen lindrar snabbt och smidigt den eviga gravidhungern.. Men sedan bananen legat där och bara väntat på mina behov så har jag helt plötsligt inte varit hungrig! Jag har givetvis vaknat och gått på toaletten men har inte varit det minsta hungrig.. så för någon dag sedan när bananen hade bott bredvid sängen en vecka så tyckte P att det va dags att äta upp den för den började inte se så kry ut längre.. och vad hände inatt?
Jag vaknade vid fyra och var vrålhungrig! Bara för att den där bananen inte låg där! Givetvis..
Då hörde jag ett konstigt ljud som kom utifrån, jag bestämde mig för att det säkert var snö som trillade ner från taket men efter detta ljud så började hjärnspökena. Konstigt vad urdålig sömn kan göra med en..
Så vrålhungrig och en tro att någon skulle göra inbrott i huset så somnade jag först två timmar senare.. suck.

Nu på förmiddagen har vi varit på mvc för kontroll.
Allt såg bra ut och mitt sf mått har planat ut sig så det är inget att oroa sig över..
Sedan diskuterade vi våran förlossningsplan.
Det börjar verkligen närma sig! Ena dan ser jag fram emot förlossningen med spänning och nästan dag känner jag mig nervös och osäker.
Tänk om man får fullständig panik?

Tappat kontrollen.

Jag har som sagt kommit på att det inte är särskilt glamoröst att vara gravid.
Ju längre in i graviditeten man kommer ju mindre glamoröst är det när man är tjock, flåsar och har en så täppt näsa att det har en tedens att låta ett långt pipande ljud vid varje andetag.
Förra veckan började mina allvarliga nojor som nu inte går att ignorera utan har jag fått något på hjärnan så måste jag bara ha det..och där med trodde jag att det inte kunde dyka upp fler oväntade gravid symtom "nu har jag väl ändå genomgått allt..?" men ack vad fel man kan ha.
Min mage är nu uppsvälld som en blåsfisk och det går bara inte att kontrollera "luftutloppet" om man säger så... Om fisen har bestämt sig för att den vill ut.. jaa vart ska den annars ta vägen? Det finns inte plats någon annan väg.. så det är bara "to let it go with the flow".
Det finns platser som man faktiskt inte vill att detta ska hända.. som i ica kön till exempel...
Men vad gör man? Jag har inte längre kontrollen över min kropp!

Barnrummet formas

I morse vaknade jag hur trött som helst, det kändes som om jag var bakis.. med torr mun, igenkletade ögon och när man lyfter huvudet från kudden så börjar det dunka.. men det vet jag ju att jag inte är. Jag beslöt mig för att stanna i sängen..jaa hela dan.. varför inte?

Men jag fick snart andra planer när jag kände att jag va fullständigt utsvulten och släpade mig ur sängen.
När jag kom ner fick jag syn på barnrummet, åh vad fint det blir!

Så efter att jag proppat i mig ostmackor och ett stort glas oboy så tänkte jag att ni måste ju få se hur det blivit, sen ska jag bege mig till badhuset för att simma och bota min så kallade baksmälla.

Ikea

Efter en natt med en bebis i magen som har gått i protest varje gång jag lagt mig på vänster sida.. och då menar jag att det känns som att h*n har (eftersom jag inte vaknar i första taget..) tillkallat alla h*n känner och bildat ett långt protest tåg och till och med kallat in polis eskort för att få mig att ändra ställning.. så efter ett stön vänder jag mig åter till höger sida, inser ni vilken envis liten bebis det kommer att komma ut? Både jag och P har oanade envisa sidor, trots att P nekar bestämt till det..
I morse åkte jag, Paula och Louise till ikea i Örebro och shoppade så mycket vi orkade.
Eftersom jag och P har varit ute i god tid och handlat så hade vi inte så mycket kvar, så jag handlade skötbord (det sista absolut nödvändiga..) och en massa gosedjur för det vill man ju ha i ett barnrum!
Så när P kom hem så satte vi fart med pysslandet.
Jag har nu smygit iväg till soffan med en ryggvärk som heter duga och P grejar för fullt med skötbordet.

Tur

Vi har varit på föräldraträff i eftermiddag och då inser jag vilken tur jag har som har Andrea och Carro som just har fått barn! Genom dom har jag fått massor av dyrbara tips.

Jag blir helt chockad av hur lite dom andra blivande mammorna inte vet, idag frågade en av tjejerna hur man får hjälp med försäkringskassan.. är ju inte så konstig fråga men då inser jag att det måste ju betyda att hon antagligen inte har sökt föräldrapenning och ska ju ha barn samtidigt som mig... Med försäkringskassans snabbhet så inser man ju snart att på fem veckor så kommer det inte hända mycket!

Blir helt nervös för hennes räkning.

Haha jag har verkligen gått in i mammarollen! Jag som brukar leva för dagen och bara tänka i nuet.

Denna Alex har nu sökt föräldrapenning redan fram till slutet av sommaren och till och med har semestern klar.. inte likt mig.

Man blir alltså inte bara ett hormonellt, gråtande och känsligt vrak utan man blir en mogen, hänsynfull och framtidstänkande blivande mamma.

Imorgon ska vi åka till ikea och shoppa loss!

Så häftigt!

Wow vecka 35.. Tänk att bebisen därinne nu väger ca 2,5 kg! Och är 47cm lång från hjässa till häl.. ungefär alltså.

Nu är magen som högst och det är nu som man har det som jobbigast med andningen sägs det.. nähä?! Inte konstigt att man tjostar med 20 kg + och en 2,5 kilos bebis som trycker på lungorna..

Men nu är det också som mest spännande, det är inte långt kvar och man känner nästan alla rörelser bebisen gör. Man känner hur h*n putar ut med rumpan eller en fot och när h*n sträcker på sig.. Och när bebisen hickar! Varje gång blir man påmind om att det finns en levande liten krabat i en som snart kommer ut och som man snart får lära känna!

Så häftigt.

Noja!

Jag måste ha plopp, nu! Kan inte sluta tänka på det.. plopp plopp plopp nu nu nu..
Jag gör desperata försök att distrahera mig, men det går bara inte.
Asph skulle köpa med åt mig men det tar så lång tid.
ÅÅÅÅhhh Plopp!

Väntar ett barn

Idag har vi varit i skaras badhus.
Riktigt mysigt, det är bara i vattnet som jag inte har ont någonstans..
I badhuset blir man som en kändis.. eller i alla fall min mage, alla man möter tittar eller stirrar ner på ens mage och pratar man med någon så pratar personen mer med magen än med mig.
Men magen i dess storhet gör ju också att de andra delarna på kroppen som man annars inte är så nöjd med blir plötsligt väldigt små i jämförelse.. vilket är positivt!

Idag tänkte jag hinna med att pyssla lite i barnrummet innan vi ska på bio ikväll.
Det blir så verkligt när man ser hur det börjar komma i ordning, tänkt att vi snart från att vara två helt plötsligt blir tre..
Det får mig att tänka på dom blivande mammorna på föräldraträffen, dom ska ha barn snart men har inte vågat handla någonting.. "om jag handlar något nu så kommer det säkert hända något" men så orkar jag bara inte tänka..
Jag vet att jag kommer inte att må varken bättre eller sämre av om jag har barnsaker eller inte om något tragiskt skulle hända, det skulle göra precis lika ont.
Man väntar ett barn inte ett missfall.

Vår fina bebis

Satt just och tittade igenom bebisboken som vi har pysslat med de senaste dagarna.. Och började granska våra fina ultraljudsbilder som jag faktiskt inte tittat på så jättemycket de senaste veckorna.

20 kg +

Nu har jag börjat förstå vad alla pratar om när dom säger "det sista kommer du bara vilja att bebisen kommer ut.."
För två månader sen tänkte jag att "det här är ju inte så farligt" jag kunde verkligen njuta av min graviditet. Nu är det så tungt att det värker och trycker överallt, att bara resa sig upp ur soffan gör man inte.. utan att tänka till innan.
När jag var hos barnmorskan här om dagen fick jag väga mig, min haka slog backen när jag insåg hur mycket jag har gått upp.. 20 kg! Och då vill jag påpeka att jag faktiskt har fem veckor kvar till beräknad nedkomst.. "man kan nå oanade höjder" sa barnmorskan uppmuntrande. EH?

Inatt var allt annat än avslappnande.. jag har så ont av foglossningen nu att jag vaknar varje gång jag vänder mig så efter att ha vaknat åtta gånger och äntligen hade somnat skönt, med nästäppa snarkande högljutt så vaknar jag av akut halsbränna, den värsta sorten. Jag började hosta och då kom hungern så jaa.. det va bara att gå upp. Efter ett stort glas mjölk och en banan hade jag förhoppningen att äntligen få sova.
Visst somnade jag men jag drömde en jättesjuk dröm.
Jag drömde att jag låg och sov och att bebisen började röra sig mer och mer. Sparkarna blev hårdare och hårdare.
Övertygad om att bebisen i min mage nu var en alien som skulle sparka sig ut så försökte jag ropa på P men jag fick inte ur mig ett ord. Med paniken stigande så vaknade jag och började genast undersöka min mage... den var som vanligt.

Hur kan en dröm kännas så verklig när det är så absurt?

Fy för sockerlösning

Jahapp äntligen sitter jag uppkrupen i soffan med min matlåda innehållande stekt falukorv och överkokta mackaroner som blev över igår.. Jag har nog aldrig varit så hungrig förut och nu tänker jag tillbringa resten av dagen springande mellan kylskåpet och soffan.. det känns inte som att min kropp tänker förlåta mig i första taget efter detta fastande som den har fått stått ut med.
I morse lyckades jag masa mig ur sängen till slut, efter att ha snoozat alldeles för länge.. och insåg när jag tittade ut genom fönstret att jag inte skulle hinna till mvc kl åtta..vilket också skulle medföra att jag skulle få vänta ytterligare innan jag fick äta.
Men med positiv anda försökte jag tänka uppmuntrande tankar och pulsade ut i den djupa snön och skottade ut bilen och lyckades anlända till mvc i skövde vid 8.20. Inte jätteroligt att köra på skövdevägen med tanke på att det va oskottat och alla bilar körde i högst 60.. men vad gör man?
Väl där fick jag börja med att agera nåldyna och sen plåga i mig 3 dl sockerlösning.. man tycker inte att 3 dl är så mycket.. men fy vad kämpigt det va och jag kände direkt hur illamåendet föll över mig som en mörk dimma.
Jag satte mig i väntrummet med en stor hög gravidtidningar och insåg att den mörka dimman inte tänkte ge sig utan snarare slöt sig tätare kring mig..vilket ändå gick bra eftersom det va helt tomt i väntrummet.
Snart fyllde det dock på sig och jag fick sitta där bland bebisar, nygravida, med de som skulle antagligen ha preventivmedel och en och annan äldre tant som skulle på sjukgymnastik... Rapande, blundande, bakåtlutad och med handen masserande frenetiskt på magen för att inte när som helst springa och spy.. Kan jag bara fantisera om vad mina nyfunna väntrumsbekanta tänkte men det brydde jag mig inte om just då förutom när dom gav menande blickar till varje barnmorska som gick förbi.. det gjorde mig inte på bättre humör.
Två timmar senare yrade jag fram till barnmorskan som skulle kontrollera mitt socker, jag smet före två i kön men jag var faktiskt i större nöd.
Mitt socker var mycket bra, alltså ingen graviditetsdiabetes..
Mycket goda nyheter men jag kunde inte tänka klarare än att banna mig själv för att ha glömt min färdiggjorda matsäck som fortfarande stod kvar i kylen..
En cheeseburgare och en plopp (som jag hittade i min bligodisgömma..) senare kom jag på att jag borde ringa P och informera om den goda nyheten.

So good so far.. nu återstår det att se vad barnmorskan säger att vi ska göra härnäst.

Sf mått..

I morse ställde jag klockan kvart över sex för att möta upp Louise och hennes mamma utanför badhuset, efter att ha blivit inspirerad av Louise som är så duktig och åker och simmar flera gånger i veckan tänkte jag nu att jag skulle ge mig på det också.
Det va toppen att känna mig totalt viktlös, jag försökte med det i vårat nya badkar här om dagen men det fanns inte en chans att få ner magen under ytan..
I alla fall va det toppen, dock fick jag offra lite genom att visa min flodhästnosformade mage och mina fina nya valkar på ryggen men det var det värt! Och en halvtimme senare imponerad av mig själv hade jag simmat 20 längder, jag är ju faktiskt i åttonde månaden.. Lousie hade simmat det dubbla på samma tid.. Men mycket nöjda gick vi till bastun.

Kl 10. 30 hade jag en tid hos mvc för att kolla mitt sf mått igen för att se om vi hade fått ett felvärde.. det visade sig att det fortfarande låg på 35 cm. Alltså va det inte ett felvärde men samtidigt va det ju bra att det inte hade vuxit ytterligare.
Barnmorskan var inte helt nöjd så i morgon ska jag åka tillbaka och göra en glukosbelastning för att se om jag har fått graviditetsdiabetes.
Det innebär att jag ska vara fastande från kl 22 ikväll och infinna mig där i morgon bitti och då tar man ett sockerprov och sedan ska jag dricka 3 dl sockerlösning, sedan vänta i två timmar för att ta ett ytterligare ett sockerprov. Jag kommer att dö av hunger!
Trots allt detta så känner jag mig inte orolig... men det kanske jag bör?
När jag är på väg ut från mvc hör jag att någon ropar på mig och det visar sig vara en arbetskamrat. Efter att jag har berättat om mitt sf mått säger hon lätt att "ja men är det inte tvillingar då?"
Eh?? det får mig att genast att tänka tillbaka på alla som har kommenterat min mage, om hur stor den är att det måste finnas två där i. Men en sån sak missar man väl inte på alla undersökningar som man går igenom? Ultraljud, pulskontroller och sf mått.. som faktiskt har varit bra hela tiden fram tills nu..
Men jag får väl erkänna att det kändes sådär när jag det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa om sf mått och graviditetsdiabetes, att sf mått som är för hög är ett tecken på tvillingar.. och att graviditetsdiabetes ökar chanserna för havandeskapsförgiftning..

Nu återstår det att se vad det visar i morgon.