Fy för sockerlösning

Jahapp äntligen sitter jag uppkrupen i soffan med min matlåda innehållande stekt falukorv och överkokta mackaroner som blev över igår.. Jag har nog aldrig varit så hungrig förut och nu tänker jag tillbringa resten av dagen springande mellan kylskåpet och soffan.. det känns inte som att min kropp tänker förlåta mig i första taget efter detta fastande som den har fått stått ut med.
I morse lyckades jag masa mig ur sängen till slut, efter att ha snoozat alldeles för länge.. och insåg när jag tittade ut genom fönstret att jag inte skulle hinna till mvc kl åtta..vilket också skulle medföra att jag skulle få vänta ytterligare innan jag fick äta.
Men med positiv anda försökte jag tänka uppmuntrande tankar och pulsade ut i den djupa snön och skottade ut bilen och lyckades anlända till mvc i skövde vid 8.20. Inte jätteroligt att köra på skövdevägen med tanke på att det va oskottat och alla bilar körde i högst 60.. men vad gör man?
Väl där fick jag börja med att agera nåldyna och sen plåga i mig 3 dl sockerlösning.. man tycker inte att 3 dl är så mycket.. men fy vad kämpigt det va och jag kände direkt hur illamåendet föll över mig som en mörk dimma.
Jag satte mig i väntrummet med en stor hög gravidtidningar och insåg att den mörka dimman inte tänkte ge sig utan snarare slöt sig tätare kring mig..vilket ändå gick bra eftersom det va helt tomt i väntrummet.
Snart fyllde det dock på sig och jag fick sitta där bland bebisar, nygravida, med de som skulle antagligen ha preventivmedel och en och annan äldre tant som skulle på sjukgymnastik... Rapande, blundande, bakåtlutad och med handen masserande frenetiskt på magen för att inte när som helst springa och spy.. Kan jag bara fantisera om vad mina nyfunna väntrumsbekanta tänkte men det brydde jag mig inte om just då förutom när dom gav menande blickar till varje barnmorska som gick förbi.. det gjorde mig inte på bättre humör.
Två timmar senare yrade jag fram till barnmorskan som skulle kontrollera mitt socker, jag smet före två i kön men jag var faktiskt i större nöd.
Mitt socker var mycket bra, alltså ingen graviditetsdiabetes..
Mycket goda nyheter men jag kunde inte tänka klarare än att banna mig själv för att ha glömt min färdiggjorda matsäck som fortfarande stod kvar i kylen..
En cheeseburgare och en plopp (som jag hittade i min bligodisgömma..) senare kom jag på att jag borde ringa P och informera om den goda nyheten.

So good so far.. nu återstår det att se vad barnmorskan säger att vi ska göra härnäst.