20 kg +

Nu har jag börjat förstå vad alla pratar om när dom säger "det sista kommer du bara vilja att bebisen kommer ut.."
För två månader sen tänkte jag att "det här är ju inte så farligt" jag kunde verkligen njuta av min graviditet. Nu är det så tungt att det värker och trycker överallt, att bara resa sig upp ur soffan gör man inte.. utan att tänka till innan.
När jag var hos barnmorskan här om dagen fick jag väga mig, min haka slog backen när jag insåg hur mycket jag har gått upp.. 20 kg! Och då vill jag påpeka att jag faktiskt har fem veckor kvar till beräknad nedkomst.. "man kan nå oanade höjder" sa barnmorskan uppmuntrande. EH?

Inatt var allt annat än avslappnande.. jag har så ont av foglossningen nu att jag vaknar varje gång jag vänder mig så efter att ha vaknat åtta gånger och äntligen hade somnat skönt, med nästäppa snarkande högljutt så vaknar jag av akut halsbränna, den värsta sorten. Jag började hosta och då kom hungern så jaa.. det va bara att gå upp. Efter ett stort glas mjölk och en banan hade jag förhoppningen att äntligen få sova.
Visst somnade jag men jag drömde en jättesjuk dröm.
Jag drömde att jag låg och sov och att bebisen började röra sig mer och mer. Sparkarna blev hårdare och hårdare.
Övertygad om att bebisen i min mage nu var en alien som skulle sparka sig ut så försökte jag ropa på P men jag fick inte ur mig ett ord. Med paniken stigande så vaknade jag och började genast undersöka min mage... den var som vanligt.

Hur kan en dröm kännas så verklig när det är så absurt?