Änder..

Igår mötte jag Erika och hennes 7 månader gamla son på lundsteds (ett fik i stan).
När jag började gå dom knappt hundra meter från lägenheten till fiket konstaterade jag hur änderna nere vid ån har det. Bredbenta, långsamma, armlösa och vaggande.
Så fort det kommer förbi en tant med rullator så skriker dom och kommer springade (så snabbt dom kan) upp för slänten nere ifrån ån, för dom är alltid hungriga och har lärt sig att den där kärran innebär nästan alltid MAT.
Precis så var det för mig, jag snubblade fram så fort jag kunde med naveln pekande från vänster till höger i varje steg och det enda jag kunde tänka på var fiket med alla dess läckerheter.
Väl framme, flåsande, precis som om jag just sprungit ett maratonlopp förvandlades min ögon, inte till dollartecken som i en tecknad serie utan små bakelser med grädde och ett rött körsbär på.
Med risk för graviditetsdiabetes var jag just beredd att säga "en av varje" till expediten men som tur var hann förnuftet ifatt mig (vilket säkert inte var så svårt..) Så det fick bli en smörgås och en damsugare, för hur många kakor jag än äter så blir jag garanterat hungrig.
I alla fall, vi hade jättetrevligt och ni kan ju gissa vad vi pratade om.. graviditet, förlossning och bebisar såklart.

När vi gick och lade oss hade jag stora förhoppningar om att äntligen få somna i tid för jag var otroligt trött. Med ryggen vänd mot P för chans till kliande på ryggen konstaterat han hur kall jag är. "ja jag behöver mer kärlek.." mumlar jag.
"Hur klarade du dig utan mig då?"
"Det gjorde jag inte.."
"Nä du stod vid ruinens brant och jag stod där och tog emot dig.."
Leende gosar jag ner kinden i kudden och börjar lirka med håret, sen somna jag gott.