Mitt första inlägg.

Jag tänkte att mitt första inlägg ska innefatta lite av min historia och vad den här bloggen främst kommer att handla om.
Så jag börjar med att presentera mig.
Alexandra heter jag och jag är 23 år. Jag bor i en liten mysig sommarstad som heter Mariestad. Här är jag född men inte uppväxt, jag har bott i stockholm och Uppsala största delen av min uppväxt eftersom min mamma har läst till läkare. Hur jag hamnade i Mariestad igen är en helt annan historia och berodde på en smärre tonårsrevolt.. så det tar vi en annan gång.
Jag jobbar som undersköterska på intensiven. och har ett brinnande intresse för djur i största allmänhet, hundar och hästar främst. Just i nuläget har jag inget djur men det är bara en tidsfråga.
Och till historian.
Brinnade för mitt yrke och drömmen om utlandstjänst träffar jag mannen i mitt liv och blir hopplöst förälskad, låter kanske klychigt men helt sant.
Redan efter fem veckor, en söndagförmiddag, stående naken just på språng in i duschen... häpnar jag över den otroliga smärtan i mina bröst efter att dom har blivit fria från den tajta bh:n. Med hakan nere vid knäna och armarna fortfarande i språngmarchställning, tttar jag in i min spegelbild, jag lovar att man skulle kunna se en lysande lampa ploppa upp vid mitt huvud. Mitt hjärta började slå hårdare och fortare och utan att ha rört en fena har jag plötsligt blivit andfådd. Jag rusar ut från badrummet fortfarande helt naken utan en tanke på att grannarna faktiskt kan se mig, fram till almanackan och börjar räkna dagar. När började jag igentligen klaga på mensverk? En vecka sedan?
Med tankarna rusande i mitt huvud går jag, fortfarande naken, till medicinskåpet i köket får tag i p-piller asken och får fram kartan. Hur många dagar har jag ätit sockerpiller? En två tre fyra fem... nä.. en två tre fyra fem.. fem alltså?!
Då ser jag klockan och inser att åker jag inte om tjugo min så kommer jag komma försent till arbetet. Så det va bara att sätta fart.
Under hela kvällen sa jag till mig själv att jag måste inbilla mig.. ända tills mina bröst gick emot någonting och jag fick anstränga mig för att inte skrika rakt ut. Jag MÅSTE vara gravid.
På bilfärden hem gick tankarna runt. Hur ska jag berätta för P (mannen i mitt liv alltså..) ? Imorgon måste jag göra ett test, inte förrän då vet jag säkert. Men jag kände på mig vad den skulle visa.
Väl hemma slänger jag mig i soffan och tittar på mobilen. Jag måste ringa mamma, sen man va liten kommer instinkten att mamma har lösningen. Hon hinner knappt svara innan jag häver ur mig "jag är gravid, eller i alla fall tror jag det, eller jag vet det... jag känner det på mig."
Vi kommer överrens om att jag måste såklart göra ett test, men jag skulle börja jobba kl sju så hur löser man det? Man ska helst ha morgonurin och jag kunde inte köpa testet förrän apotelet öppnade kl åtta förutsatt att jag kunde smita från jobbet en stund. "Du har väl någon burk?" föreslår mamma, jo det är klart.. en gurkburk? ja sagt och gjort, dagen efter kissar jag i min gurkburk och lägger ner den i väskan och hoppas innerligt att den inte läcker...
Jag tror att jag upplevde att timmen mellan sju och åtta var den längsta någonsin om man bortser ifrån att jobba natt när vi vrider tillbaka klockan. Men till slut va den i alla fall åtta och jag rusade iväg till apoteket, snabbt tillbaka och fram till skåpet, ni kan tänka er hur jag såg ut när jag skulle smuggla fram burken och in på toaletten. Tur ingen såg mig.
Blir det två streck så är det positivt och blir det ett är det negativt. Jag läser det två gånger.
Sen stoppar jag ner stickan. Det blir två streck direkt.
Jag läser manualen igen, ja det är positivt alltså. Samtidigt som jag inte blir helt förvånad blir det plötsligt ett faktum och nu måste jag tala om det för P i eftermiddag när vi ska ses.
Jag går tillbaka till skåpet med mitt test i handen och tar fram mobilen, jag tar ett kort på testet och skickar till mamma. Som antagligen fick hjärtsnurp.

Och nu hinner jag inte skriva mer idag.. men fortsättning följer i nästa inlägg...