torsdag 29 juli 2010

Inlevelse i filmer

Jag har kommit fram till att jag inte ska kolla på tragiska filmer.
Igår tittade vi på "remember me" eller P gick och la sig efter ett tag för den kom aldrig igång.
Och jag håller med honom men ändå var den gripande på något extremt tragiskt sätt. Den var tragisk tragisk och tragisk!
Ja det är precis rätt ord för att beskriva den. Jag ska inte avslöja slutet ifall ni ska titta på den men den slutade kasst.
Så i slutänden var jag deppig och hade lust att gråta en skvätt.
Jag måste sluta leva mig in i filmer så!
Det är därför jag ALDRIG kollar på skräckfilmer för jag kan nte sluta tänka på den i år.

Jag minns min första skräckfilm, "svarta lucian" tror jag den hette.
Jag var 11 år och fick inte titta på skräckfilmer egentligen för mamma men jag skulle sova över hos en klasskamrat och hennes föräldrar brydde sig inte så mycket.
Till saken hör att två killar från klassen närvarade så jag var tvungen att vara tuff och våga titta på filmen.
Det fick jag ångra i tre månader efteråt. Jag kunde inte sova!

Det enda som botade var att läsa en hästbok om och om igen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar