J-vla Geting!!

Det här är JAG.

När jag var gravid så var jag Färdinand.

En stor, tjock och lugn tjur som bara ville sitta och lukta på blommorna (OCH käka choklad.. OCH få massage.. OCH ha en soffa nära till hands..) och drömma mig bort mot en ljus, mysig framtid med bebbe.

Nu har jag satt mig på en geting.

Mitt humör är fruktansvärt!

Jag kan inte hantera det för mina känslor går över mitt förstånd, HAR jag VÄL blivit arg så går det liksom inte över så lätt.

Jag själv lider hur mycket som helst, som om inte det vore nog lider alla omkring mig också.

När blir man sig själv igen?

När går hormonerna tillbaka helt och hållet?

Jag ska inte sticka under stolen med att mitt humör i vanliga fall är hett.

Men nu är det chillihett, hett hett HETT like hell för minsta lilla sak.

Och nu kan jag inte sova för att jag har dåligt samvete över mitt dåliga humör.

Jag har bara lust att väcka P och be om ursäkt och ge honom hundra pussar.

Och lust att ringa mamma och be om ursäkt för att hon har stått ut med att jag skällt på henne halva dan.

Men det gör jag inte, inte NU mitt i natten.

(Och neeeej jag har INTE lust att be alla bilister jag har hött näven åt idag om ursäkt för det är tydligen bara JAG som kan köra bil i det här landet..)

Istället får jag vara sömnlös...

Rätt åt mig!