I helgen är det exakt tre år sedan jag träffade Petrus för första gången!

När jag såg honom för första gången för exakt tre år sedan blev jag knäsvag (bokstavligt) redan från första stund. Haha låter löjligt men det är verkligen helt sant. Han var så snygg och sexig! Jag älskade hur han förde sig socialt. "Shit vilken trevlig kille" var det enda jag kunde tänka under hela förfesten.
Haha pirrar i magen fortfarande när jag tänker på det!
Jag trodde helt ärligt inte att jag hade en chans alls. Han var äldre, snygg och ordningsam medan jag hade kaos i mitt liv just då, skilsmässa ett halvår tidigare, ekonomi osv. Så därför är jag glad för att han kände för mig också och tog första steget!
Annars hade det nog inte blivit vi, inte just då iaf. Jag var egentligen inte öppen för en seriös relation då, var trött på män i allmänhet. Kommer ihåg när jag gjorde mig i ordning för festen så struntade jag i att raka mina ben (!!) "ingen jädra karl ska komma i närheten av mig!" tänkte jag argt Hahaha. Man vet aldrig när man träffar "mannen" i sitt liv!

Love you Babe! Du är verkligen mannen i mitt liv. Nu och för lång tid framåt!