Men Mark Levengood pratade just om våra laster och det fick mig att fundera på dom. En sak han sa var att vi är väldigt fantasilösa och det har jag funderat över även tidigare. Jag jobbar ju med ett amerikanskt företag och får då chansen att se saker på ett annat sätt. Här ska alla rätta sig in i ledet och inte vara förmer, visst kan man drömma men man ska definitivt inte uttala sig om dom och VERKLIGEN inte försöka uppnå dom. Vi är uppväxta i ett "lagom" land där vi allihopa ska vara lagom och nöja oss med det vi har.
Vi är dåliga på att lyfta varann och ge komplimanger som tex applåder för då kan ju någon bli märkvärdig?
Det tråkigaste är att vi är/ska vara realister. Vem vill vara realist IRL?! Hur tråkigt är inte det? "om det är så här så gör man inte så här.."
Nej när jag är gammal vill inte tänka tillbaka på mitt liv och tänka "det där som jag drömde om gjorde jag aldrig för det var inte realistiskt just då"
När ska man leva då??
När är det realistiskt nog att hoppa bungyjump??
Tycker inte att lagom är bäst, tycker man ska sattsa och ge gärnet för det man brinner för och vill göra! Man måste våga sig ut ur ledet och lära sig att skita i vad andra säger! Som nu med vårt nya hus vi köpt, flera undrar ju: varför duger inte en vanlig villa eller kedjehus till er? Varför måste ni leva i ett "litet slott" typ?
SvaraRaderaJa du, varför måste vi köpa vårt drömhus??? Att folk kan vara så instängda och anpassade till ledet, det skrämmer mig!
Håller HELT med dig!!! Jag får också höra nedlåtande saker, som "det kan du ju inte göra förstår du! Hur ska du klara det när du har två barn?!" osv osv. Och klart man ska köpa sitt drömhus! Varför annars köpa hus alls?? Grattis förresten till att ni har hittat erat hus!! :-)
SvaraRadera