Han är nog den enda, mitt lilla fan.
Först ler han förtjust:
Sen kommer han närmare för att titta på mig:
Sen stämmer han upp i sång, så exalterad att jag får hålla i han så han inte tippar framåt.
"AAAAAAÄÄÄÄÄHhhhhhhhhh" så grannen hör.
Och då det min tur att le förtjust mot honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar