Har ni småbarnsföräldrar också kaos hemma? Just nu känns det som att varje dag är en ständig kamp, Sam är snart 3 år och han är.. Arg heeela tiden. Linnea är snart 1,5 år och hon är ÖVERALLT och hon är blixt snabb. På en sekund har hon hunnit riva i kattlådan, kasta saker i toaletten, klättra på tv bänken och dra i gardinerna. Häromdagen hittade jag Peters jobbtelefon i min sko (?!). Jag vet inte ens om man ska skratta eller gråta? Just nu tror jag att jag skrattar åt det.
Känner ni igen detta? Jag menar hur vill folk skaffa fler?? Just nu är det för mig helt uteslutet att tillföra ytterligare en vilja.
Men trots allt kaos så finns det härliga glimtar av att vara småbarnsförälder, som när Linnea visar sin mage och skrattar eller som när Sam sjunger glatt. Det som absolut är mysigast (om det nu finns ett sånt ord..) är att de skrattar så mycket tillsammans.
Mina korvtjuvar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar