Kamel?!

Till mitt stora förtret upptäckte jag igår att det faktiskt ÄR så att vätskan jag häver i mig inte hamnar i mitt omlopp utan under huden.
Visst har jag förstått det när jag inte kunde använda min klocka längre och mina kinder ser ut som svullos på alla kort men igår upptäckte jag att där min mage hänger som mest har jag en PÅSE med vatten! Jag har blivit en kamel!
Jag visade P men där fick man inte så stor reaktion "det är väl lite dallrigt" LITE?!
När jag visade mamma fick jag större reaktion... av skratt, men ändå.
Så innan vi åkte till Harrys för att käka tog jag en vätskedrivande, nu skulle kamelpåsen bort! Och sagt och gjort, det resulterade i att jag var kissenödig redan när vi kom in på Harrys.. så det va bara att gå på toa direkt.
Jag trängde mig in i en av de små toaletterna och blev chockad av hur ofräscha dom igentligen är! Att jag inte har märkt det förut måste bero på att man alltid har varit lite förfriskad när man har befunnit sig där tidigare.. i alla fall var det en möda med min hydda att undvika att nudda de äckliga väggarna.
Tjugo minuter senare var det dags igen, brådis! Så jag vaggade snabbt fram till toaletterna men den här gången tänkte jag inte tränga mig in på dom små, äckliga utan tog handikappstoan istället. Snabbt ner med byxorna och lät en liter flöda, det hade gjort susen :)
När jag nästan var klar upptäcker jag att någon skojare har under helgen sparkat sönder toadörren och på dörren fanns en 2 cm bred glipa ca 1 meter upp från golvet! Jag kunde inte annat än att flina, om ingen har kikat in och sett showen så har i alla fall de männen som satt utanför HÖRT showen av hästpinkande.
Jaja det bjuder jag på! Kamelpåsen är i alla fall borta.

Nu ska jag täcka mina svullna kinder med puder och se fram emot eftermiddagen då vi så lyxigt nog är bjudna på middag :)